Jag kom på nyss, jag blir jävligt frustrerad för minsta lilla. Eller heter de så? äh skitsamma.. Jallefall. Mamma satt vid datorn lite, o så gäspade hon TVÅ gånger. O jag fick värsta dampet. Jag tål inte sånna ljud, typ när nån hostar 3 gånger på raken, då håller jag för öronen, stänger dörren o tänker på nånting som får mej o glömma ljudet. Det e skit jobbigt, för de känns som om jag måste ställa mej upp o bara skrika allt vad jag kan, o de släpper inte, för nu gick mamma för typ 5 minuter sen o jag känner likadant fortfarande. Det e inte kul, o de e inte normalt, o nu e jag jävligt sugen på krasseknäckemackor, men vi har varken ljusa knäckemackor, rätt smör, tomater eller krasse hemma. Så de får bli åldriga knäckemackor (ser ut som om de har rynkor) Lätta smör (hatar de smöret för de e så jävla stelfruset), och hushålls ost. Den e snart slut :/ den var hel innan idag, sen hittade jag skorporna. Och jag satt på allvar EN timme o käkade skorpor med ost. Kan meddela att de finns typ 5 skorpor kvar i burken :S Jodå. Man blir la som man umgås har jag hört. Dock så umgås inte jag o Måns nå vidare mycket.. men de räcker la med att man läser hans blogg? Ärligt, de vart han som fick mej o bli sugen på knäckemacka nu. Dock så e han lite äcklig, kalkonbröst på en knäckemacka?! snacka om att sabba de :O Kött o bröd här inte ihop. Kött ska sitta bakom skinn o päls!

Tja moss!